Ni tror att ni känner eller trors veta mycket om de ni läser om.. Ni har så jävla fel. Den enda ni får vet är vad dom gör om dagarna, har på sig och hur fulla dom var på festen i lördags.. De som skriver känslosamma inlägg är oftast massa skitsanck.. Hur svårt är det att skriva lite sorligt!?

År så trött på att ni läser en blogg och tror att ni vet ALLT om personen.. Men egentligen så vet ni mindre om ni läser bloggen. De målar upp en bild av sig själv så som de själva ser sig på.

Det ska låta så bra eller dåligt. Varför inte skriva den hårda sanningen? Att överdriva i mina ögon ger bara en dålig bild av personen.. Vädet sjunker på henne/honom

Vet inte vad detta har gett er för intryck på mig, men detta är jag! Säger vad jag tycker, tar inte skit ( tagit tillräckligt )

Så en "nystart" på bloggen kanske?

Hej1 Jag heter Felicia Åström, född 95 i Oskarshamn. Bor fortfarande kvar där men kommer flytta 7 mil söder ut för att fortsätta mina studier på gymnasienivå. Mina föräldrar är skillda sen 1 år tillbaka men inte bott ihop på 2 år. De skilldes pga att min pappa ( hatar kalla honom det ) var otrogen i ca.9 månader. Det spekulerades mycket om detta i staden jag bor i, ryckten gick och en del överdrev och sa att han hade misshandlat oss men det gjorde han inte eller inte fysiskt men psykist mådde ingen bra. Jag började gå hos psyk för att få ordning på min ångerst och all skuld han lagt på mina axlar. Hans föräldrar, min farmor & farfar + hans adopterade syster blundade för vad som skedde så dom ger jag inte mycket för!

SKP ( Snål Kåte Per ) kallar vi min pappa och han är psykist sjuk, ljuger om allt, egoist, det värsta du kan tänka dig!

Eftersom jag inte är 18 måste han bevilja alltingen som jag ska göra och som behöver båda föräldranas tillstånd, för han vägrar lämna ifrån sig vården om mig & min lilla syster. Varför? Jo för att det ska se bra ut från ex. rättens synvinkel. 

Det är snart 1 år sen jag träffade honom sista gången, men i förrgår kom han in på jobbet och jag inte fattar hur han har mage och göra.Tankarna gick om hur jag skulle reagera, men jag valde att vara iskall att kolla ner i bänken och inte svara på tilltal! 

Bad om rast och gick och satte mig på toan och grät floder. Varje gång vi nämner hans namn slår det hårt i mitt hjärta, jag måste skrika eller slå för att få smärtan att upphöra. Visste inte vad jag skulle göra när han kom till jobbet. Jag kunde inte andas och jag ville bara lämna allt.. Sticka härifrån, Ja fly från problemen! Enda sättet att få stopp på min oändliga smärta han orsakat i min kropp & själ. För ca 1,5 år sen övergick min smärta till ondska och aggrisatiner och det var första gången jag slog en människa fyllt med hat. En rak höger fick han och jag mådde bättre. Eftersom jag inte visste hur jag skulle göra för att han skulle förstå hur dåligt jag mått ( för han lyssnade aldrig på oss även att han ville att vi skulle säga exakt hur vi kände ) fann jag ingen annan utväg.. jag slog honom flera gånger i magen oxå.. Samtidigt blev jag rädd, jag visste ju inte om han skulle slå mig, men han fortsatte med sina psykista påhopp och det fick mig att vilja slå mera.. men det som fick mig att sluta var han, han sa nämligen till mig: FELICIA! Slår du mig en gång till.. ( tystnad )... Tänk på att du är straffmyndig.

Jag frågade honom: Så du tänker alltså anmäla din dotter för misshandel!? haha Ingen kommer tro dig endån din jävel.

Inte när dom har "förhört" mig. Det är du som kommer läggas in på sjukhuset för en total undersökning... 

Det finns så mycket jag skulle vilja säga honom (igen). Sagt och gjort så mycket för att han ska sätta sig ner och bara lyssna, men det är ingen ide. Det ser ut som om han lyssnar men fuck off. In i vänsta ut genom högra! 

Det hände faktist en gång att han satte sig ner men då får man till svars: Amen när känslorna svalnar för mamma tittar man på andra kvinnor! Det ligger i vår nartur!

Jo, men visst ditt jävla idiotiskt kukhuvud.. 

Jag kan inte säga när, var och hur min ångerst, smärta & skuld kommer försvinna, kanske kommer det alltid ligga kvar i huvudet men en aning ner tonat, eller så blir jag ett psykfall eller så blir jag en arbetsnarkoman som är känslokall, söker sig ifrån kärleken!

Vill bara spola fram tiden och se vart jag är, hur jag mår och vilka jag har vid min sida.. För idag tar inget förgivet! Helst vill jag sticka längre än 7 mil hemifrån.. Kanske ett annat land för att kunna välja helt själv vart jag ska bo, vad jag ska göra och vilka jag ska älska,umgås och ta in i mitt hjärta..

Varför skrev jag detta?!

Inte för att ni ska sitta & tycka synd om mig. Utan för att ni ska vet vem jag är ( vilket många bloggare skiter i )

Detta jag har gått igenom har fortmat mig till den människan jag är idag. Kan inte säga om det är bra eller dåligt, men både och.. Hade önskat att jag sluppit det, det e de enda jag kan säga. 

tack! aa elr varsegoda! Kul att ni orkade läsa och jag mår bra ( till och från ) nu!

God fortsättning!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tack för 1,5 år här på bloggplatsen! Nu byter jag! Mot större bloggchanser!  ( Skulle egentligen pulicerat detta igår, men tiden fanns verkligen inte ) Nu kan ni följa mig på Veckorevyns blogg :) blogg.veckorevyn.com/feliciamimmielizabet   ...

Tjatar & tjatar om hur mycket ni e bäst men allvarligt talat.. Förra månaden var jag överlycklig för att besökarna hade ökat över 300, mitt mål var då att nå minst samma denna månad och se.. över 500. Tror ärligt talat inte ni fattar hur mycket det...

Gud vad det blåser.. Helt sjukt, vet inte hur många gånger jag har fått gå ut på jobet för att resa upp skyllat ect. som blåst omkull.. Inte okej! Men det gick iaf bra att jobba! Mycket folk & mycket att göra, gillas! Vi fick leverans idag oxå, så ma...

Är så himla nöjd med rummet, mina inköp och ja allt! Livet är verkligen på topp nu. Jobb imon så jag måste komma i säng nu så jag e fit for fight imon...   Fick precis ett mail om statistiken här på bloggen och jag verkligen tårögd! Ni e så fan...

Hej.. Dagen blev inte riktigt som planerat, haha! ( det blir aldrig mina dagar ) Syrran orkade inte följa med ner på stan så jag messade Calle ( bror ) och han var på shoppinghumör, så vi möttes på Jc och för en gång skull fick jag sitta ner i fotö...